Dorian tog upp kniven och tittade på den. Bladet hade fortfarande spår av torkat blod på sig. Basils blod från den fruktansvärda natten. Han hade aldrig rengjort kniven ordentligt. Han tittade på porträttet igen. Det målade ansiktet verkade håna honom. Det visade varje synd, varje lögn, varje grymhet. Denna målning var hans bekännelse. Det skulle fördöma honom om någon såg det. Han måste förstöra det i natt. Men först stannade han upp för att tänka. Vad skulle hända när porträttet förstördes? Skulle magin ta slut? Skulle han plötsligt bli gammal? Eller skulle porträttet helt enkelt sluta existera? Han brydde sig inte längre. Han var trött på att leva med denna hemlighet. Han var trött på att vara rädd. Porträttet måste förstöras. Först då kunde han börja om. Han tänkte på alla människor han hade skadat. Sibyl, som hade älskat honom så fullständigt. Basil, som hade varit hans trognaste vän. Alan Campbell, tvingad att hjälpa och sedan förstörd av skuld. James Vane, dödad medan han sökte rättvisa för sin syster. Och så många andra som han inte ens kunde minnas. Unga män som ledts vilse. Kvinnor som ruinerats och övergivits. Liv förstörda för hans nöjes skull. Allt nedtecknat i porträttet. Varje linje, varje skugga, varje tecken på förfall. Det var hans själs dagbok. Och nu skulle han riva ut sidorna för alltid. Han reste sig med kniven i handen. Han gick mot målningen. De målade ögonen verkade följa honom. Det var hans egna ögon, men förvridna och onda. 'Du har hemsökt mig länge nog,' viskade han. 'I natt tar det slut.' Han höjde kniven högt över huvudet. Ett ögonblick tvekade han. Ansiktet i porträttet verkade le. Ett hemskt, vetande leende. Det visste vad som skulle komma. Och det verkade nästan nöjt. Dorian förstod inte det leendet. Men han brydde sig inte. Med all sin kraft stötte han kniven in i duken. Han stack det målade ansiktet om och om igen. Duken revs sönder med ett fruktansvärt ljud. Sedan hände något konstigt. Dorian kände en plötslig, fruktansvärd smärta. Det var som om kniven hade stuckit hans eget hjärta. Han skrek av plåga. Kniven föll ur hans hand. Han föll till golvet. Smärta spred sig genom hela hans kropp. Han försökte resa sig, men han kunde inte röra sig. Hans syn började bli suddig. Rummet blev mörkt omkring honom. Han kunde känna hur hans ansikte förändrades. Hans släta hud rynkades. Hans gyllene hår blev grått. Arton år av ålder och synd hann ikapp honom. Allt på ett enda ögonblick. Hans sista tanke gällde Sibyl. Hennes unga ansikte, så fullt av kärlek. Innan han hade förstört henne. Sedan var det bara mörker. Dorian Gray var död.
B1Chapter 16 / 20442 words70 sentences
Kapitel 16: James Vanes hämnd
Chapter 16 · Dorian Grays porträtt · B1 Swedish. Tip: Click on any word while reading to see its translation. Take your time with each chapter and review the vocabulary before moving on.
Chapter Summary
James fångar Dorian och är på väg att döda honom. Men Dorians unga ansikte övertygar James om att han inte kan vara mannen som kränkte Sibyl för arton år sedan. James låter honom gå.
1 / 70
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Vad märkte Dorian på kniven innan han förstörde porträttet?
2
Vad hände med Dorian när han stack porträttet?
3
Vad var Dorians sista tanke innan han dog?
4