Tre brustna trådar

Holmes tillbringade dagen med att försöka hitta mannen med det svarta skägget. Han besökte tidningsredaktionerna och droskbolagen. Men varje spår slutade i besvikelse. 'Tre avbrutna trådar,' sa Holmes den kvällen. 'Varningsbrevet, den stulna stöveln och den skäggige spionen.' 'Jag kan inte koppla ihop dem ännu.' Nästa dag rapporterade Sir Henry ytterligare en stöld. 'Den här gången tog de en gammal stövel!' sa han argt. 'Och de lämnade tillbaka den nya de stal tidigare.' Holmes ögon lyste upp av intresse. 'En gammal stövel istället för en ny,' mumlade han. 'Det är mycket betydelsefullt.' 'Vad betyder det?' frågade jag. 'Jag är inte redo att säga det ännu,' svarade Holmes. Den eftermiddagen åt vi lunch med Sir Henry och Dr. Mortimer. Vi diskuterade resan till Devonshire. 'Watson, du måste skicka mig regelbundna rapporter,' sa Holmes. 'Skriv ner allt du observerar, oavsett hur litet.' 'Jag vill veta om alla nära Baskerville Hall.' 'Jag ska göra mitt bästa,' lovade jag. 'Låt inte Sir Henry gå någonstans ensam,' tillade Holmes. 'Speciellt inte på heden på natten.' 'Tror ni verkligen att hunden existerar?' frågade Sir Henry. 'Jag tror att det finns verklig fara,' sa Holmes allvarligt. 'Om det är övernaturligt eller inte kan jag inte säga ännu.' 'Men någon vill skada er.' Efter lunch sa vi adjö till Holmes på tågstationen. 'Kom ihåg, Watson, lita inte på någon,' viskade han till mig. 'Ha din revolver redo hela tiden.' Tågresan tog flera timmar. När vi reste västerut förändrades landskapet. Gröna fält gav vika för bruna kullar och klippiga utskott. Till slut anlände vi till en liten station. En vagn väntade för att ta oss till Baskerville Hall. Kusken var en grovhuggen lokal man. 'Välkommen till Dartmoor,' sa han dystert. Vi klättrade in i vagnen och gav oss iväg över heden. Landskapet var vilt och öde, med få träd. Grå stenar reste sig från marken som forntida monument. En kall vind blåste över det öppna landskapet. Plötsligt passerade vi två soldater som stod vid vägen. De höll gevär och iakttog vår vagn noggrant. 'Vad händer här?' frågade Sir Henry. 'En fånge rymde från Princetown-fängelset,' sa kusken. 'Han har varit lös på heden i tre dagar nu.' 'Han heter Selden, och han är en farlig mördare.' Dr. Mortimer nickade allvarligt. 'Jag hörde om detta innan vi lämnade London.' 'Hela landsbygden är rädd.' 'En rymd mördare är det minsta av våra bekymmer,' sa Sir Henry. Jag kunde inte annat än att hålla med honom. Vi hade långt märkligare saker att oroa oss för. När solen började gå ner såg vi en mörk byggnad framför oss. 'Där är Baskerville Hall,' sa kusken. Det var ett ståtligt gammalt hus med tvillingtorn. Murgröna täckte dess väggar, och skuggor fyllde dess fönster. Det såg ensligt och något skrämmande ut. Sir Henry stirrade på sitt nya hem i tystnad. 'Det är här mina förfäder levde och dog,' sa han tyst. 'Jag undrar vad som väntar mig här.'

Chapter Summary

Comprehension Questions

Varför beslutade Holmes att skicka Watson till Dartmoor istället för att gå själv?

Vilka instruktioner gav Holmes Watson för hans vistelse på Baskerville Hall?

Vad var Watsons första intryck av Dartmoor?

Vad fick de veta om en rymd fånge nära Baskerville Hall?

Vocabulary

Continue Learning