Maya stirrade på brevet i sina händer. Hon hade blivit utvald att hålla examenstalet. Hennes hjärta började slå snabbare. Att tala inför andra var det hon var mest rädd för. Hon sprang för att hitta sin bästa vän, Emma. 'De vill att jag ska hålla tal på avslutningen!' sa Maya. Emmas ögon blev stora av iver. 'Det är fantastiskt! Du kommer att klara det jättebra!' sa Emma. Maya skakade nervöst på huvudet. 'Jag klarar inte det. Jag kommer att glömma allt,' sa hon. Emma lade armen om Mayas axel. 'Minns du när du presenterade ditt NO-projekt?' frågade Emma. Maya mindes hur rädd hon hade varit den dagen. Men hon hade gjort det bra och vunnit andraplatsen. 'Det här är annorlunda. Det kommer att vara hundratals människor,' sa Maya. Den kvällen satt Maya vid sitt skrivbord med ett tomt papper. Hon visste inte var hon skulle börja. Hon tänkte på vad avslutningen betydde för henne. Fyra år på gymnasiet hade förändrat henne helt. Hon hade kommit som en tyst, osäker ettan. Nu lämnade hon skolan som en självsäker ung kvinna. Maya började skriva om sina upplevelser. Hon skrev om vännerna som hade stöttat henne. Hon skrev om lärarna som hade trott på henne. Hon skrev om misslyckandena hon hade lärt sig av. Vid midnatt hade hon avslutat sitt första utkast. Nästa dag visade Maya sitt tal för sin engelsklärare. Fru Johnson läste det noggrant. 'Det här är vackert och ärligt,' sa hon. 'Men det behöver mer av din personlighet,' lade fru Johnson till. Maya ägnade veckan åt att skriva om talet och öva. Hon övade framför spegeln varje kväll. Hon övade för sina föräldrar och sin lillebror. Hennes bror gjorde alltid roliga grimaser för att störa henne. 'Om du kan ignorera honom, klarar du vad som helst,' skämtade hennes mamma. Dagen för avslutningen kom snabbt. Maya vaknade med fjärilar i magen. Hon tog på sig sin blå studentmössa och kappa. Hennes mamma tog mängder av foton. 'Jag är så stolt över dig,' sa hennes pappa med tårar i ögonen. Vid ceremonin satt Maya på första raden. Hon kunde se publiken fylla platserna. Föräldrar, mor- och farföräldrar och syskon var överallt. Några höll blommor och ballonger. Rektorn inledde ceremonin med ett välkomsttal. Sedan sjöng skolkören en vacker sång. Mayas hjärta bultade i bröstet. 'Och nu, vår elevrepresentant, Maya Chen,' tillkännagav rektorn. Maya gick långsamt mot talarstolen. Hennes knän darrade och händerna skakade. Hon tittade på havet av ansikten framför sig. Sedan hittade hon Emmas ansikte i mängden. Emma visade henne tummen upp och log. Maya tog ett djupt andetag och började. 'För fyra år sedan gick jag in på den här skolan livrädd,' sa hon. 'Jag kände ingen. Jag kände mig helt ensam.' Några elever i publiken nickade förstående. 'Men sedan hände något underbart,' fortsatte Maya. 'Jag hittade människor som accepterade mig precis som jag var.' Hon talade om vikten av sann vänskap. 'Riktiga vänner försöker inte förändra dig,' sa hon. 'De hjälper dig att bli den bästa utgåvan av dig själv.' Maya gjorde en paus och tittade på sina anteckningar. Hon bestämde sig för att tala från hjärtat istället. 'Vi har alla gjort misstag under dessa fyra år,' sa hon. 'Jag kuggade mitt första matteprov. Jag glömde mina repliker i skolpjäsen.' Publiken skrattade lätt. 'Men varje misslyckande lärde mig något viktigt,' sa Maya. 'Att misslyckas är inte slutet. Det är bara början på att lära sig.' Hon talade om lärarna som hade hjälpt henne. 'Herr Rodriguez stannade efter skolan för att hjälpa mig med matten.' 'Fru Johnson lärde mig att min röst betyder något.' Några lärare i publiken torkade sig i ögonen. Mayas röst blev starkare när hon fortsatte. 'Vi står vid början av ett nytt kapitel,' sa hon. 'Några av oss ska börja på universitetet. Andra ska börja jobba.' 'Men vart vi än går, tar vi dessa minnen med oss.' Hon tittade på sina klasskamrater som satt framför henne. Några av dem hade tårar i ögonen. 'Var inte rädd för att misslyckas,' sa Maya. 'Var inte rädd för att vara annorlunda.' 'Och glöm aldrig människorna som hjälpte er att komma hit.' Maya tog ännu ett djupt andetag. 'Tack till er alla för att ni har varit en del av min resa,' sa hon. 'Grattis, avgångsklassen 2024!' Publiken bröt ut i applåder. Mayas föräldrar stod upp och klappade. Hennes pappa grät öppet nu. Maya gick tillbaka till sin plats och kände sig stolt. Emma kramade henne hårt. 'Du var fantastisk!' viskade Emma. Efter ceremonin kom många för att gratulera Maya. 'Ditt tal fick mig att gråta,' sa en förälder. 'Du borde bli författare,' föreslog en annan person. Fru Johnson hittade Maya i mängden. 'Jag visste att du kunde klara det,' sa hon varmt. Maya log mot sin lärare. 'Tack för att du trodde på mig,' sa Maya. När solen gick ner på den speciella dagen kände Maya sig tacksam. Hon hade mött sin rädsla och upptäckt sin styrka.
Swedish Story (B1)Examenstalet
This B1 Swedish story is designed for intermediate learners. Click any word for instant translation and build your vocabulary as you read.
aboutStory
Maya, en blyg elev, blir utvald att hålla examenstalet vid sin gymnasieavslutning. Trots sin rädsla för att tala offentligt hittar hon modet att dela sina ärliga tankar om vänskap, personlig utveckling och framtiden. Hennes hjärtliga ord berör alla i publiken.
1 / 100
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Varför var Maya rädd för att hålla examenstalet?
2
Vad skrev Maya om i sitt tal?
3
Vilket råd gav fru Johnson till Maya om hennes tal?
4
