Kapitel 4: Jag reser till Bristol

Nästa morgon tog doktor Livesey och jag en vagn till Bristol. Jag hade aldrig sett en stad så stor och livlig. Hamnen var full av skepp från hela världen. Sjömän gick på gatorna, sjöng sånger och berättade historier. Godsägaren mötte oss på ett värdshus nära kajerna. Han var klädd i en fin ny rock och såg mycket stolt ut. 'Skeppet är klart, och besättningen är anställd,' tillkännagav han glatt. Doktorn rynkade pannan och frågade om sekretessen. Godsägaren såg generad ut och erkände att han kanske hade pratat för mycket. 'Alla i Bristol vet att vi seglar efter skatter,' erkände han. Doktor Livesey skakade på huvudet men sa ingenting. Godsägaren gav mig sedan en lapp att leverera till Long John Silver. Silver ägde en krog som hette Utkiken nära kajerna. Jag hittade stället lätt och steg in. Rummet var fullt av sjömän som drack och rökte. Bakom baren stod en lång man med ett ben. Hans vänstra ben var avskuret vid höften, och han använde en krycka. Han rörde sig snabbt och glatt trots sitt saknade ben. Det här måste vara Long John Silver, tänkte jag. Han såg inte alls ut som de onda pirater jag hade föreställt mig. Hans ansikte var vänligt, och hans leende var varmt. Plötsligt hoppade en av gästerna upp och sprang mot dörren. Jag kände igen honom genast; det var Svarta Hunden! 'Stoppa honom!' ropade jag utan att tänka. Men Svarta Hunden sprang redan nedför gatan. Silver skickade två män efter honom, men de kunde inte fånga honom. 'Vem var den mannen?' frågade Silver mig oroligt. Jag berättade för honom om Svarta Hunden och problemen på värdshuset. Silver verkade chockad och arg över att en sådan skurk hade varit i hans krog. 'Jag har aldrig sett honom förut i mitt liv!' förklarade Silver. Vi gick tillsammans för att möta godsägaren och rapportera vad som hänt. Silver berättade historien så bra att ingen misstänkte honom. Godsägaren litade på honom ännu mer efter denna händelse. 'Silver är en sann gentleman,' förklarade godsägaren. Jag ville tro det, men något oroade mig. Nästa dag gick vi för att se Hispaniola. Hon var ett vackert skepp med höga master och vita segel. Kapten Smollett, en allvarlig man, befälde skeppet. Han bad att få tala privat med godsägaren och doktorn. 'Jag gillar inte den här resan,' sa kaptenen rakt på sak. 'Jag gillar inte besättningen, och jag gillar inte uppdraget.' Godsägaren blev röd av ilska vid dessa ord. 'Varför inte?' frågade doktorn lugnt. 'Varje man på det här skeppet vet att vi är ute efter skatter,' sa Smollett. 'De pratar öppet om det. Det är farligt.' 'Vad föreslår ni?' frågade doktorn. 'Håll kartan hemlig. Förvara vapnen nära er kajuta.' 'Och flytta era tjänare så att de sover mellan er och besättningen.' Godsägaren muttrade men gick med på att följa kaptenens råd. Vapnen och krutet flyttades till säkrare platser. Jag började känna mig nervös inför den kommande resan. Den natten låg jag vaken och tänkte på pirater och skatter. Kaptenens ord hade sått tvivel i mitt sinne. Kunde några av besättningen vara fiender i förklädnad? Nästa morgon sköt jag dessa rädslor åt sidan. Solen sken, och vårt stora äventyr skulle börja. Vi gick ombord på Hispaniola med stora förhoppningar. Sjömännen drog upp ankaret och fällde ut seglen. Vinden fyllde seglen, och vi seglade ut ur Bristols hamn. Vi var äntligen på väg till Skattkammarön.

Chapter Summary

Comprehension Questions

Varför litade Jim på Long John Silver när de först träffades?

Vad hände när Black Dog sågs på värdshuset?

Vilka bekymmer uttryckte kapten Smollett innan avfärd?

Vad kan vi dra för slutsatser om Silver utifrån hur han hanterade Black Dog-situationen?

Vocabulary

Continue Learning