Nästa dag bestämde jag mig för att utforska grannskapet. Jag gick över heden mot ett hus i fjärran. Stigen var smal och slingrade sig mellan kärr. Marken var mjuk och blöt på många ställen. Plötsligt hörde jag någon ropa till mig. En smal man sprang mot mig med en fjärilshåv. 'Stanna där!' ropade han. 'Ni är på väg rakt mot Grimpen-myren!' Jag tittade ner och såg att marken framför mig skakade. Det var en dödlig myr som skulle svälja allt. 'Tack,' sa jag när mannen nådde mig. 'Ni kanske har räddat mitt liv.' 'Jag är Jack Stapleton,' sa mannen med ett leende. 'Jag är naturforskare, och jag studerar insekterna här.' 'Ni måste vara Dr. Watson, från Baskerville Hall.' 'Hur vet ni vem jag är?' frågade jag. 'Dr. Mortimer berättade om er,' förklarade Stapleton. 'Nyheter sprids snabbt på heden.' 'Var så god, kom hem till mig på lite te.' Jag gick med honom till Merripit House. Det var en liten men trevlig byggnad vid kanten av heden. En vacker kvinna kom ut för att hälsa oss. 'Det här är min syster, Beryl,' sa Stapleton. Fröken Stapleton hade mörkt hår och slående ögon. Hon verkade nervös och tittade konstigt på mig. 'Gå tillbaka!' viskade hon brådskande när hennes bror inte tittade. 'Åk tillbaka till London omedelbart!' Jag var förvirrad av hennes varning. 'Varför skulle jag åka?' frågade jag. 'Jag kan inte förklara, men var snäll och tro mig,' sa hon. 'Denna plats är farlig för er.' Innan jag kunde svara kom Stapleton tillbaka. Hans syster ändrade omedelbart sitt uttryck. Hon log och betedde sig som om ingenting hade hänt. Vi drack te och pratade om heden. Stapleton berättade för mig om de farliga kärrmarkerna. 'En människa eller häst kan sjunka på sekunder,' förklarade han. 'Jag är den enda som känner till de säkra stigarna.' Medan vi pratade ekade ett märkligt ljud över heden. Det var ett djupt, sorgset ylande som verkade komma från överallt. 'Vad var det?' frågade jag och kände en rysning. Stapletons ansikte bleknade. 'Lokalbefolkningen säger att det är Baskervillehunden.' 'Tror ni på sådana saker?' frågade jag. 'Jag är en vetenskapsman,' sa Stapleton. 'Det är förmodligen bara en fågel eller något annat djur.' Men hans syster såg livrädd ut. Jag tackade dem för teet och började gå tillbaka. Fröken Stapleton gick med mig en kort bit. 'Jag ber om ursäkt för mina tidigare ord,' sa hon. 'Jag trodde att ni var Sir Henry.' 'Var snäll och glöm vad jag sa.' Hon vände sig om och skyndade tillbaka till huset. Jag gick tillbaka till Baskerville Hall djupt i tankar. Varför hade hon varnat mig när hon trodde att jag var Sir Henry? Vilken fara kände hon till? Och vad var det fruktansvärda ljudet på heden? Jag behövde skriva till Holmes omedelbart. Saker och ting blev mer mystiska för varje dag. Och jag fruktade att faran kom närmare.
B1Chapter 7 / 15476 words60 sentences
Familjen Stapleton på Merripit House
Chapter 7 · Hunden från Baskerville · B1 Swedish. Tip: Click on any word while reading to see its translation. Take your time with each chapter and review the vocabulary before moving on.
Chapter Summary
Watson träffar naturalisten Stapleton och hans vackra syster, och dör nästan i Grimpen-myren.
1 / 60
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Vad upptäckte Watson om butlern Barrymore på natten?
2
Vilken hemlighet dolde fru Barrymore?
3
Vad hände när Watson och Sir Henry jagade någon på heden?
4