Emma flyttade in i sin nya lägenhet en kall novemberdag. Byggnaden var gammal men vacker, med höga fönster och trägolv. När hon städade i sovrumsgarderoben hittade hon något ovanligt. Bakom en gammal hylla låg ett gult kuvert. Pappret var tunt och skört av ålder. Emma öppnade kuvertet försiktigt. Inuti låg ett handskrivet brev daterat den 15 mars 1962. 'Min kära Helen', började brevet. 'Jag skriver för att berätta något viktigt för dig.' 'Jag har älskat dig sedan den dagen vi träffades i bokhandeln.' 'Men jag var för blyg för att prata med dig.' 'Jag hoppas att du mår bra. Med all min kärlek, Robert.' Emma läste brevet tre gånger. Hon undrade om Helen någonsin hade fått en kopia av detta brev. Eller var detta den enda versionen, gömd och aldrig skickad? Emma bestämde sig för att undersöka saken. Hon knackade på grannens dörr nästa morgon. En äldre kvinna med silverfärgat hår öppnade dörren. 'Hej, jag heter Emma. Jag har precis flyttat in i lägenheten bredvid.' 'Välkommen till huset', sa kvinnan varmt. 'Jag heter Margaret. Jag har bott här i fyrtio år.' Emma visade Margaret det gamla brevet. Margarets ögon blev stora när hon läste det. 'Herregud', viskade hon. 'Jag vet vem som skrev det här brevet.' 'Robert Miller bodde i din lägenhet för många år sedan.' 'Han var en tyst man som arbetade på biblioteket.' 'Och Helen?', frågade Emma. Margaret log varmt. 'Helen var min mamma. Hon ägde bokhandeln på Ekgatan.' Emma var förvånad över slumpen. 'Visste din mamma någonsin om Roberts känslor?' 'Nej, hon visste det aldrig', sa Margaret sorgset. 'Robert var väldigt blyg. Han besökte bokhandeln varje vecka.' 'Men han låtsades alltid leta efter böcker.' 'Han berättade aldrig för henne vad han kände.' Emma tyckte synd om Robert. Han hade skrivit ett vackert brev men aldrig skickat det. 'Vad hände med Robert?', frågade hon. 'Han flyttade härifrån 1965', svarade Margaret. 'Ingen vet vart han tog vägen.' Emma tänkte efter ett ögonblick. 'Vill du behålla det här brevet?', erbjöd hon. 'Det var ju menat för din mamma.' Margarets ögon fylldes med tårar. 'Tack, Emma. Det här betyder så mycket för mig.' 'Min mamma gick bort förra året.' 'Hon undrade alltid varför Robert slutade komma till bokhandeln.' 'Nu förstår jag. Han var för rädd för att säga något.' Från den dagen blev Emma och Margaret goda väninnor. De drack ofta te tillsammans i Margarets lägenhet. Margaret berättade historier om huset och det gamla kvarteret. Emma älskade att höra om det förflutna. En kväll visade Margaret Emma ett gammalt fotografi. På bilden stod en ung kvinna framför en bokhandel. 'Det är min mamma Helen', sa Margaret stolt. Emma log när hon tittade på fotografiet. Hon var glad att hon hittat det mystiska brevet. Det hade fört två främlingar samman och skapat en ny vänskap. Ibland kan det förflutna föra oss samman med nutiden på oväntade sätt.
Swedish Story (A2)Det mystiska brevet
This A2 Swedish story is designed for elementary learners. Click any word for instant translation and build your vocabulary as you read.
aboutStory
Emma hittar ett mystiskt gammalt brev gömt i sin nya lägenhet. När hon undersöker saken upptäcker hon en rörande hemlighet om byggnadens förflutna och blir oväntat vän med en granne.
1 / 60
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Var hittade Emma det mystiska brevet?
2
Vem var Helen?
3
Varför skickade Robert aldrig brevet?
4
