Kaptenen låg i sängen i flera dagar efter sitt slaganfall. Han var svag men krävde ständigt rom. 'Ett glas dödar mig inte,' bad han min mor. Min mor vägrade och kom ihåg doktorns varning. Under tiden blev min stackars far svagare för varje dag. En sorglig morgon gick han bort stilla i sömnen. Min mor och jag överväldigades av sorg. Vi var tvungna att förbereda begravningen samtidigt som vi drev värdshuset. Dagen efter begravningen hände något märkligt. Jag stod vid dörren när jag såg en blind man närma sig. Han knackade på vägen med en käpp och rörde sig långsamt mot värdshuset. Han bar en grön skugga över ögonen och en trasig sjömanskappa. Hans rygg var böjd, och han såg gammal och skör ut. 'Vill någon vänlig själ berätta för en stackars blind man var han är?' ropade han. 'Du är vid värdshuset Admiral Benbow,' svarade jag. 'Ge mig din hand, unge man,' sa den blinde mannen. Jag räckte fram min hand, och han grep den med ett grepp som järn. 'Ta mig nu till kaptenen, eller så bryter jag din arm!' väste han. Jag var livrädd och ledde honom rakt till kaptenens rum. Kaptenen satt upp i sängen, svag och blek. När han såg den blinde mannen fylldes hans ansikte av skräck. 'Nu, Bill, sitt där du är,' sa den blinde mannen. 'Jag kan inte se, men jag kan höra ett finger röra sig.' 'Räck fram din vänstra hand,' befallde den blinde mannen. Kaptenen lydde och darrade av rädsla. Den blinde mannen tryckte något litet i kaptenens handflata. 'Och nu är det klart,' sa den blinde mannen glatt. Han släppte snabbt min arm och lämnade värdshuset. Jag kunde höra hans käpp knacka bort längs vägen. Kaptenen öppnade sin hand och tittade på det som låg där. Det var en liten papperslapp, svart på ena sidan. 'Den svarta fläcken!' skrek kaptenen förskräckt. Han vände på den och läste vad som stod på andra sidan. 'De kommer klockan tio ikväll!' flämtade han. Han försökte resa sig men grep plötsligt tag i sin hals. Han svajde ett ögonblick, sedan störtade han till golvet. Jag sprang till honom och ropade på min mor. Men det var för sent; kaptenen var död. Chocken av den svarta fläcken hade fått hans hjärta att stanna. Min mor knäböjde bredvid kroppen, blek och skakande. 'Vad ska vi göra, Jim?' frågade hon. Jag mindes vad kaptenen hade sagt om klockan tio. Någon kom för att hämta honom, och de skulle komma till vårt värdshus. 'Mor, kaptenen var skyldig oss pengar,' sa jag. 'Låt oss ta det han är skyldig från hans sjökista.' Min mor höll med, för vi behövde pengarna väldigt mycket. Jag hittade nyckeln till kistan som hängde runt kaptenens hals. Med darrande händer öppnade jag den tunga träkistan. Inuti fann vi kläder, tobak och två pistoler. På botten låg en påse med mynt och ett bylte inslaget i vaxduk. Min mor började räkna mynten för att bara ta det hon hade till godo. Men mynten var från många olika länder. Att räkna dem tog lång tid. Plötsligt hörde vi ett ljud som fick blodet att frysa i våra ådror. Det var knack-knack-knack av den blinde mannens käpp på vägen. 'Fort, Jim!' viskade min mor brådskande. Jag grep vaxduksbyltet och stoppade det i fickan. Min mor tog mynten hon hade räknat. Vi sprang ut genom bakdörren ut i den kalla nattluften. Ljudet av många fotsteg och arga röster kom närmare bakom oss.
B1Chapter 2 / 12575 words60 sentences
Kapitel 2: Den svarta fläcken
Chapter 2 · Skattkammarön · B1 Swedish. Tip: Click on any word while reading to see its translation. Take your time with each chapter and review the vocabulary before moving on.
Chapter Summary
Efter att Jims far dör anländer en skrämmande blind man till värdshuset och överlämnar den svarta fläcken till kaptenen - en piratdödsdom. Kaptenen dör av chock, och Jim och hans mor letar igenom hans sjökista efter pengarna de är skyldiga dem. De hittar mystiska papper och flyr precis när piraterna anländer.
1 / 60
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Vad gav den blinde mannen till kaptenen?
2
Varför genomsökte Jim och hans mor kaptenens sjökista?
3
Hur dog kaptenen?
4