Nästa morgon kom Basil Hallward för att besöka Dorian. Han hade hört om Sibyls död och var djupt oroad. 'Dorian, jag kom så fort jag hörde.' 'Hur mår du? Jag beklagar så mycket.' Dorian tittade upp från sin frukost med ett lugnt leende. 'Tack, Basil. Det är snällt av dig att komma.' Basil stirrade på honom i förvirring. 'Du verkar... må bra.' 'Jag mår utmärkt. Varför skulle jag inte göra det?' 'Men Dorian, en kvinna har dött. En kvinna du älskade.' 'Ja, det är mycket sorgligt,' sa Dorian lättsamt. 'Men man kan inte gråta för evigt.' 'Harry har förklarat allt för mig.' 'Hennes död var som en scen ur en pjäs.' 'Det var tragiskt men vackert.' Basils ansikte visade hans chock. 'Dorian, lyssna på dig själv! Det är hjärtlöst.' 'Det är Harrys inflytande som talar, inte du.' 'Kanske. Men Harry ser världen klart.' 'Ska vi prata om något annat nu?' Basil såg sig sorgset omkring i rummet. 'Var är mitt porträtt? Jag ser det inte här.' Dorian kände en blixt av rädsla. 'Jag har flyttat det dit upp. Ljuset är bättre där.' 'Får jag se det? Jag skulle vilja titta på mitt verk.' 'Nej!' sa Dorian alltför snabbt. 'Jag menar, det är övertäckt. Jag låter rama in det.' Basil märkte sin väns konstiga reaktion. 'Nåväl. En annan gång, kanske.' Han gick kort därefter, mer orolig än förut. Så snart Basil var borta fattade Dorian ett beslut. Porträttet måste gömmas där ingen skulle hitta det. Han mindes det gamla skolrummet högst upp i huset. Han hade inte varit där på flera år. Ingen gick dit längre. Det var det perfekta gömstället. Han kallade på sina tjänare för att hjälpa honom. De bar det övertäckta porträttet uppför många trappor. Det gamla skolrummet var dammigt och mörkt. Bleknade gardiner hängde för fönstren. Gamla möbler var täckta med vita lakan. Dorian skickade iväg tjänarna. Ensam lyfte han duken från porträttet. Ja, grymheten fanns fortfarande kvar i det målade ansiktet. Han täckte över det igen snabbt. Han låste dörren och behöll nyckeln hos sig. Nu var hans hemlighet säker. Ingen skulle någonsin se porträttet igen. Senare samma dag kom Lord Henry på besök. Han hade med sig en bok insvept i gult papper. 'Jag har med mig något att läsa för dig,' sa han. 'Det är en märklig bok om en ung parisare.' 'Han ägnar sitt liv åt att söka njutning och skönhet.' 'Jag tror du kommer att finna den intressant.' Dorian tog emot boken med nyfikenhet. Han började läsa den samma kväll. Han kunde inte lägga ifrån sig den. Berättelsen talade till något djupt inne i honom. Hjälten jagade varje njutning utan skuldkänslor. Han samlade vackra ting och vackra upplevelser. Moral betydde ingenting för honom. Bara upplevelser betydde något. Dorian läste hela natten. När gryningen kom läste han fortfarande. Denna bok skulle bli hans vägledare. Den visade honom hur man lever utan samvete. Hur man gör livet självt till ett konstverk. Med porträttet gömt och boken i sina händer. Dorian Gray var redo att börja sitt nya liv. Ett liv av ändlös njutning och evig ungdom.
B1Chapter 9 / 20512 words70 sentences
Kapitel 9: Det dolda porträttet
Chapter 9 · Dorian Grays porträtt · B1 Swedish. Tip: Click on any word while reading to see its translation. Take your time with each chapter and review the vocabulary before moving on.
Chapter Summary
Basil kommer för att trösta Dorian men finner honom märkligt lugn inför Sibyls död. Dorian bestämmer sig för att gömma porträttet i sitt gamla skolrum på övervåningen.
1 / 70
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Hur reagerar Basil när han ser Dorians lugna attityd till Sibyls död?
2
Var bestämmer sig Dorian för att gömma porträttet?
3
Vad tar Lord Henry med sig till Dorian senare den dagen?
4