Dorian sov dåligt den natten. Han drömde om Sibyls tårfläckade ansikte. När han vaknade, skämdes han för sin grymhet. Han bestämde sig för att gå till henne och be om ursäkt. Han skulle gifta sig med henne trots allt, oavsett vad. Han satte sig för att skriva ett brev till henne. Han fyllde sida efter sida med kärleksord. Han bad om förlåtelse för sina hemska ord. Just då annonserade hans tjänare Lord Henry. Dorian lade ner sin penna med ett leende. 'Harry! Jag höll just på att skriva till Sibyl.' 'Jag ska be henne förlåta mig.' Lord Henrys ansikte var ovanligt allvarligt. 'Dorian, jag har hemska nyheter.' 'Vad är det? Är något fel?' 'Sibyl Vane är död.' Dorian hoppade upp från sin stol. 'Död? Det är omöjligt!' 'Jag är rädd att det är sant.' 'Hon tog sitt liv i natt.' 'Hon svalde gift på teatern.' Dorian föll tillbaka i sin stol. Hans ansikte hade blivit helt vitt. 'Det är mitt fel,' viskade han. 'Jag sa hemska saker till henne. Jag dödade henne.' Lord Henry satte sig bredvid honom. 'Nej, Dorian. Du får inte tänka så.' 'Hon valde att göra detta. Det var hennes beslut.' 'Dessutom, tänk på det som en vacker tragedi.' 'Hon dog för kärleken, som hjältinnorna hon spelade.' Dorian tittade på Lord Henry med fasa. 'Hur kan du säga det? En kvinna är död!' 'Ja, och vilken död. Vilket romantiskt slut.' 'Hon levde aldrig, egentligen. Hon bara spelade.' 'Och nu har hon spelat sin största roll.' Dorian var tyst länge. Sedan hände något konstigt. Han började se sanningen i Lord Henrys ord. Sibyl hade velat ha ett romantiskt liv, och hon hade fått ett. Hennes död var som en scen från en pjäs. 'Du har rätt, Harry,' sa han långsamt. 'Det är sorgligt, men det är också vackert.' 'Jag får inte förstöra mig själv med sorg.' Lord Henry log belåtet. 'Bra. Följ nu med mig till operan i kväll.' 'Livet måste ju gå vidare.' Efter att Lord Henry hade gått, gick Dorian till porträttet. Ja, det grymma draget fanns fortfarande där. Munnen som en gång hade lett sött såg nu hård ut. Hans önskan hade gått i uppfyllelse. Porträttet skulle bära märkena av hans synder. Och han skulle förbli för evigt ung. Han borde ha blivit förfärad av denna tanke. Men istället kände han en märklig spänning. Han kunde göra vad han ville nu. Han kunde uppleva varje njutning, varje synd. Hans ansikte skulle aldrig visa konsekvenserna. Endast porträttet skulle förändras. Han log mot målningen. 'Stackars Sibyl,' sa han mjukt. 'Men du har gett mig frihet.' 'Nu kan jag leva som Lord Henry säger att jag borde.' 'Jag kan uppleva allt, känna allt.' 'Och porträttet kommer att betala priset.' Han täckte målningen med ett tyg. Ingen annan fick någonsin se det. Den kvällen gick han till operan med Lord Henry. Han skrattade och pratade som om ingenting hade hänt. Någonstans låg Sibyl kall och död. Men Dorian hade redan glömt henne.
B1Chapter 8 / 20493 words70 sentences
Kapitel 8: Den första förändringen
Chapter 8 · Dorian Grays porträtt · B1 Swedish. Tip: Click on any word while reading to see its translation. Take your time with each chapter and review the vocabulary before moving on.
Chapter Summary
Dorian kommer hem och märker att hans porträtt har förändrats - det finns en grym vridning vid munnen. Han får veta att Sibyl har tagit sitt liv.
1 / 70
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Vad gjorde Dorian när Lord Henry kom med nyheten?
2
Hur dog Sibyl Vane?
3
Hur övertygar Lord Henry Dorian att acceptera Sibyls död?
4