Dorian hittade Sibyl i hennes lilla sminkrum. Hon bar fortfarande sin Julia-kostym. Hennes ansikte strålade av glädje. 'Var jag inte underbar i kväll?' frågade hon lyckligt. Dorian stirrade på henne i misstro. 'Underbar? Du var förfärlig!' 'Du förstörde allt. Du var absolut fruktansvärd.' Sibyl skrattade mjukt, utan att förstå. 'Dorian, jag var förfärlig för att jag har hittat riktig kärlek.' 'Före dig var allt jag kände till skådespeleri.' 'Teatern var hela min värld.' 'Jag kunde bli Julia för att jag inte kände till riktig kärlek.' 'Men nu har jag dig, och allt är annorlunda.' 'Hur kan jag låtsas älska på scenen?' 'Hur kan falsk kärlek jämföras med det vi har?' Hon sträckte sig fram för att ta hans händer. Dorian steg kallt tillbaka från henne. 'Vet du vad du har gjort?' sa han. 'Du har dödat min kärlek.' Sibyls ansikte blev vitt. 'Dorian, vad menar du?' 'Jag älskade dig för att du var en stor konstnär.' 'Jag älskade dig för att du kunde bli vilken kvinna som helst.' 'Du var Julia. Du var Rosalind. Du var Imogen.' 'Men i kväll var du ingenting. Bara en vacker flicka.' 'Utan din konst är du ingenting för mig.' Tårar började falla från Sibyls ögon. 'Men jag gav upp min konst för dig!' 'Jag gjorde det för att jag älskar dig så mycket.' 'Då offrade du dig själv för ingenting,' sa Dorian. Hans röst var som is. 'Du har gjort dig själv värdelös.' Sibyl kastade sig vid hans fötter. 'Dorian, snälla! Lämna mig inte!' 'Jag kunde inte uthärda om du lämnade mig.' 'Jag ska försöka spela bättre. Jag lovar.' Men Dorian drog sig undan från henne. 'Rör mig inte,' sa han med avsky. 'Du har besviken mig fullständigt.' 'Jag vill aldrig se dig igen.' Han gick mot dörren utan att se sig om. 'Dorian!' ropade Sibyl i plåga. Men han var redan borta. Hon låg på golvet och snyftade okontrollerat. Utanför gick Dorian genom de mörka gatorna. Hans ilska började sakta blekna. Han tänkte på vad han hade sagt till Sibyl. Kanske hade han varit för grym. Hon hade bara velat älska honom. Men minnet av hennes förfärliga skådespeleri återvände. Nej, sa han till sig själv. Hon förtjänade det han sa. Han gick i timmar genom den sovande staden. Himlen blev ljusare när han kom hem. Han gick direkt till sitt arbetsrum. Hans porträtt hängde på väggen, som alltid. Men när han tittade på det, flämtade han. Något var annorlunda. Ansiktet i målningen såg något äldre ut. Och det fanns ett grymt drag kring läpparna. Ett uttryck av grymhet som inte hade funnits där förut. Dorian gned sig i ögonen och tittade igen. Nej, han inbillade sig inte. Porträttet hade förändrats. Han mindes sin önskan i Basils ateljé. Om bara bilden kunde förändras, och jag kunde förbli ung. Kunde det vara sant? Hade hans önskan gått i uppfyllelse? En kall rädsla kröp in i hans hjärta. Vad hade han gjort? Och vad skulle porträttet visa härnäst? Han stod framför målningen tills gryningen bröt fram fullständigt.
B1Chapter 7 / 20501 words70 sentences
Kapitel 7: Det misslyckade uppträdandet
Chapter 7 · Dorian Grays porträtt · B1 Swedish. Tip: Click on any word while reading to see its translation. Take your time with each chapter and review the vocabulary before moving on.
Chapter Summary
Dorian tar med Lord Henry och Basil för att se Sibyl uppträda. Hon spelar fruktansvärt eftersom verklig kärlek har fått låtsaskärlek att verka falsk. Dorian avvisar henne grymt.
1 / 70
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Varför kunde Sibyl inte spela bra den kvällen?
2
Varför sa Dorian att han älskade Sibyl?
3
Vad märker Dorian med sitt porträtt när han kommer hem?
4