Hunden från Baskerville

Vi väntade i den kalla dimman, våra hjärtan bultade. Äntligen öppnades ytterdörren till Merripit House. Sir Henry klev ut i natten. 'God natt, Stapleton,' ropade han. 'Tack för en trevlig kväll.' Han började gå över heden mot Baskerville Hall. Dimman virvlade runt honom som en levande varelse. Vi kunde knappt se honom i den täta dimman. 'Var vaksam,' viskade Holmes. 'Hunden kan komma från vilken riktning som helst.' Plötsligt hörde vi det. Ett mjukt trampande ljud, som springande fötter. Sedan ett djupt, mullrande morrande. 'Den kommer!' ropade Lestrade. Och sedan såg vi den. En enorm svart varelse bröt genom dimman. Det var det mest skräckinjagande jag någonsin hade sett. Hunden var enorm, större än någon annan hund. Dess ögon verkade glöda av eld. Dess mun droppade av lågor. Aldrig i mina värsta mardrömmar hade jag föreställt mig ett sådant odjur. Varelsen rusade mot Sir Henry med otrolig hastighet. Sir Henry såg den och skrek av skräck. Han föll till marken, frusen av rädsla. 'Eld!' ropade Holmes. Alla tre sköt vi mot hunden. Odjuret ylade av smärta men fortsatte att komma. Den hoppade över Sir Henry och stormade mot oss. Holmes sköt igen och igen. Hunden snubblade och föll. Den försökte resa sig och bet med sina fruktansvärda käkar. Jag avfyrade ett skott till direkt i dess huvud. Varelsen ryckte till och låg stilla. Jag sprang till Sir Henry. Han var vid liv men medvetslös av chock. 'Han kommer att återhämta sig,' sa jag lättad. Holmes undersökte den döda hunden. 'Titta på det här,' sa han. Varelsens mun var täckt med något slags lysande substans. 'Fosfor,' sa Holmes. 'Det lyser i mörkret och skapar illusionen av eld.' 'Ett smart trick för att skrämma vidskepliga människor.' 'Nu måste vi hitta Stapleton,' sa Lestrade. Vi skyndade oss till Merripit House. Ytterdörren var öppen och huset verkade tomt. Men vi hörde dämpade ljud från övervåningen. Vi hittade fru Stapleton bunden till en stol. Hennes ansikte visade tecken på blåmärken. 'Han slog mig när jag försökte hjälpa Sir Henry,' snyftade hon. 'Var är han nu?' krävde Holmes att få veta. 'Han sprang in i Grimpens träsk,' sa hon. 'Han har ett gömställe där för hunden.' Vi letade efter Stapleton, men dimman var för tjock. Det dödliga träsket sträckte sig framför oss i mörkret. 'Vi kan inte följa honom där inne,' sa Holmes. 'Träsket kommer att kräva honom som sitt offer.' Vi återvände för att ta hand om Sir Henry. Han var vaken nu, fast han fortfarande skakade. 'Tack för att ni räddade mitt liv,' viskade han. Mardrömmen var äntligen över.

Chapter Summary

Comprehension Questions

Vad var den mest skräckinjagande aspekten av hundens utseende?

Hur stoppades hunden till slut?

Vad hände med fru Stapleton?

Vad hände med Stapleton när han försökte fly?

Vocabulary

Continue Learning