Vandraren

Mitt namn är Robinson Crusoe, och jag föddes år 1632 i staden York, England. Min far var en köpman från Tyskland som hade slagit sig ner i England många år tidigare. Jag var den yngsta av tre söner, och mina föräldrar hade stora förhoppningar för min framtid. Min far ville att jag skulle studera juridik och bli en respektabel gentleman. Han drömde om att se mig som domare eller advokat med ett bekvämt liv. Men jag hade andra drömmar som fyllde mitt huvud dag och natt. Från mina tidigaste år kunde jag inte tänka på något annat än havet. Jag tillbringade timmar i hamnen och såg de stora skeppen komma och gå. Sjömännen berättade för mig om fjärran länder och farliga äventyr. Jag lyssnade förundrat till berättelser om stormar, pirater och oupptäckta öar. Dessa berättelser fångade min fantasi och lät mig inte vila. Mitt hjärta brann av en önskan att se världen själv. När jag var arton år gammal berättade jag för min far om mina önskningar. 'Far,' sa jag, 'jag vill ge mig ut till sjöss och bli sjöman.' Hans ansikte bleknade, och jag såg rädsla i hans ögon. 'Min son,' sa han, 'du får inte tänka på sådana saker.' Han påminde mig om att min äldste bror hade dött i ett krig långt hemifrån. Min andre bror hade lämnat hemmet för flera år sedan, och vi hörde aldrig från honom igen. 'Du är den enda son jag har kvar,' sa min far med tårar i ögonen. 'Havet är fullt av faror som du inte kan föreställa dig.' Han talade om fruktansvärda stormar som kunde förstöra vilket skepp som helst. Han berättade för mig om pirater som inte visade sina offer någon nåd. Han beskrev sjukdomar som dödade sjömän långt från någon läkare. 'Stanna här i York,' bad han mig, 'och lev ett tryggt och lyckligt liv.' Min mor försökte också ändra mina tankar med sina milda ord. 'Tänk på dina stackars föräldrar,' sa hon, 'som älskar dig mer än något annat.' Hon lovade att tala med min far om att hitta mig en bra ställning i affärsvärlden. Men ingenting de sa kunde ta bort längtan från mitt hjärta. Jag fortsatte att drömma om havet varje enda natt. I mina drömmar seglade jag över ändlösa blå vatten under klar himmel. Jag upptäckte öar täckta av palmer och gyllene stränder. Jag hittade skatter som gjorde mig rik bortom all fantasi. I nästan ett år stannade jag hemma, men jag var inte nöjd. Jag bråkade ofta med mina föräldrar om min framtid. En dag kallade min far in mig till sitt arbetsrum för ett allvarligt samtal. Han satte ner mig och såg på mig med stor oro. 'Robinson,' sa han, 'jag vill ge dig några råd om livet.' 'Den mellersta positionen i livet är den bästa för varje man.' Han förklarade att de rika har många bekymmer och fiender. De fattiga lider av hunger och kyla varje dag i sina liv. Men de i mitten njuter av frid, komfort och enkla nöjen. 'Äventyr låter spännande,' sa min far, 'men det medför bara elände.' 'Lova mig att du stannar här och är nöjd med det du har.' Jag lyssnade på hans ord, och de rörde mig djupt. I några dagar övervägde jag verkligen att följa hans råd. Kanske hade han rätt, och havet skulle bara ge mig lidande. Men snart återvände mina gamla önskningar starkare än någonsin. Jag bestämde mig för att jag måste ge mig ut till sjöss, oavsett vad det kostade. I september 1651 reste jag för att besöka en vän i hamnstaden Hull. Hans far var kapten på ett skepp som seglade till London. Min vän bjöd in mig att följa med dem på resan. 'Det kommer inte att kosta dig något,' sa han, 'och det blir ett stort äventyr.' Utan att berätta för mina föräldrar eller be om deras välsignelse tackade jag ja. Jag skrev dem inte ens ett brev för att förklara mitt beslut. Den första dagen i september klev jag ombord på skeppet. Mitt hjärta fylldes av spänning när jag såg på det öppna havet. Jag hade ingen aning om att detta ögonblick skulle förändra mitt liv för alltid. Jag visste inte om de faror och prövningar som väntade på mig. Jag kunde inte föreställa mig att alla min fars varningar skulle gå i uppfyllelse. Men den soliga morgonen kände jag bara glädje och hopp. När skeppet lämnade hamnen såg jag landet bli mindre. Jag tänkte inte på min mor, som skulle gråta när hon upptäckte att jag var borta. Jag tänkte inte på min far, vars hjärta jag hade krossat. Jag tänkte bara på äventyret som låg framför mig. Vinden fyllde seglen, och skeppet rörde sig snabbt över vattnet. Jag stod på däck och andades in den salta luften djupt. I det ögonblicket trodde jag att jag var den lyckligaste unga mannen i England. Min länge efterlängtade dröm hade äntligen börjat. Jag visste inte att problem bara var timmar bort. Men för tillfället var jag fri, och hela världen låg framför mig.

Chapter Summary

Comprehension Questions

Var föddes Robinson Crusoe?

Vilket yrke ville Robinsons far att han skulle utöva?

Varför bad Robinsons far honom att inte ge sig ut till sjöss?

Vad avslöjar Robinsons avfärd om hans karaktär?

Vocabulary

Continue Learning