Fjärde sången: Den sista av andarna

Fantomet kom långsamt och tyst mot Scrooge. Det var draperat i ett djupt svart plagg som dolde dess ansikte och kropp. Endast en hand var synlig, utsträckt och pekande. 'Är jag i närvaro av Den Kommande Julens Ande?' sade Scrooge. Anden svarade inte utan pekade bara framåt. 'Du ska visa mig skuggor av ting som ännu inte hänt,' sade Scrooge. 'Är det så, ande?' Fantomet gav inget svar. 'Framtidens ande!' ropade Scrooge. 'Jag fruktar dig mer än någon ande jag har sett.' 'Men jag vet att du vill göra mig gott. Led vägen!' De befann sig i hjärtat av staden, bland köpmännen. En grupp affärsmän pratade tillsammans. 'Nej, jag vet inte mycket om det,' sade en man. 'Jag vet bara att han är död.' 'När dog han?' frågade en annan. 'Igår natt, tror jag.' 'Vad gjorde han med sina pengar?' frågade en rödkindad man. 'Jag har inte hört,' sade den första mannen med en gäspning. 'Det blir nog en väldigt billig begravning,' sade en annan. 'Jag känner ingen som skulle gå.' 'Jag går om lunch serveras!' sade den rödkindade mannen, och alla skrattade. Scrooge kände dessa män men förstod inte vem de diskuterade. Anden ledde honom till en mörk del av staden han aldrig hade sett förut. Gatorna var smutsiga, butikerna var söndriga, och människorna var fula. De gick in i en gammal butik fylld med järn, ben och smutsiga trasor. En gammal man satt bland sina varor och rökte en pipa. Tre personer kom in: en tvätterska, en städerska och en begravningsentreprenörs man. 'Låt städerskan gå först!' sade tvätterskan. Låt begravningsmannen gå som tvåa, och mig som trea. Städerskan kastade sitt bylte på golvet. 'Titta på dessa sängförhängen!' sade hon. 'Du tog ner dem medan han låg där död?' frågade den gamla mannen. 'Ja!' skrattade hon. 'Varför inte? Han skulle inte använda dem.' Tvätterskan visade sitt bylte med lakan och handdukar. Begravningsmannens anställde hade tagit skjortan från själva den döda kroppen. 'Han skrämde bort alla medan han levde,' sade städerskan. 'Så nu när han är död tjänar vi på det!' 'Ande!' ropade Scrooge och skakade från topp till tå. 'Jag förstår. Ödet för denna olyckliga man kunde vara mitt eget.' 'Men om det finns någon person som känner känslor inför denna död, visa mig!' Anden bredde ut sin mörka klädnad som en vinge. När den sänkte klädnaden var de i ett rum. En mor satt med sina barn och väntade oroligt. Hennes man kom in och såg trött och ledsen ut, men också märkligt lättad. 'Är det goda eller dåliga nyheter?' frågade hon. 'Han är död,' sade mannen. Kvinnans ansikte visade lättnad, sedan skam. De hade varit skyldiga denna man pengar och hade fruktat hans grymhet. Nu skulle de ha tid att betala den som tog över skulden. 'Ande,' sade Scrooge, 'visa mig lite ömhet kopplad till döden.' Anden tog honom till Bob Cratchits hus. Det var väldigt tyst inne. Barnen satt stilla, och ingen talade. Mrs. Cratchit satt och sydde vid elden. 'Färgen gör ont i mina ögon,' sade hon och lade ner sitt arbete. 'Jag vill inte att er far ska se dem svaga när han kommer hem.' 'Han är sen ikväll,' sade ett av barnen mjukt. 'Han har gått långsammare de senaste kvällarna,' sade Mrs. Cratchit. Det knackade på dörren. Bob kom in och satte sig vid elden. 'Jag gick till kyrkogården idag,' sade han. 'Det är en så fin grön plats. Ni kommer att se den ofta. Jag lovade honom det.' Hans röst bröts, och han började gråta. 'Mitt lilla barn!' ropade Bob. 'Mitt lilla barn!' Barnen samlades runt sin far och försökte trösta honom. Scrooge tittade sig omkring efter Lille Tim men kunde inte hitta honom. 'Ande,' sade Scrooge med tungt hjärta, 'berätta för mig vem den döda mannen var.' Anden pekade bort från staden mot en kyrkogård. Anden stod bland gravarna och pekade på en. 'Innan jag tittar på den stenen, svara mig på en fråga,' sade Scrooge. 'Är dessa skuggor av ting som kommer att ske, eller ting som kan ske?' Anden pekade fortfarande på graven. Scrooge kröp mot den, darrande medan han gick. Han läste på stenen sitt eget namn: EBENEZER SCROOGE. 'Är jag den mannen som låg på sängen?' ropade Scrooge och föll på knä. Fingret pekade från graven till honom, och tillbaka igen. 'Nej, ande! Å nej, nej!' 'Ande!' ropade Scrooge och klamrade sig fast vid dess klädnad. 'Hör mig!' 'Jag är inte den man jag var!' 'Varför visa mig detta om jag är förbi allt hopp?' 'Goda ande, jag ska hedra julen i mitt hjärta och försöka hålla den hela året.' 'Jag ska leva i det förflutna, nuet och framtiden.' 'Jag ska inte stänga ute de lärdomar som andarna har lärt mig.' 'Säg mig att jag kan ändra dessa skuggor!' I sin kamp höll Scrooge andens hand. Men anden drog sig loss och krympte bort. Fantomet blev mindre och mindre. Det krympte ihop till en sängstolpe. Och sängstolpen var hans egen.

Chapter Summary

Comprehension Questions

Hur visade sig framtidens juleande?

Vad pratade affärsmännen om i framtiden?

Vad såg Scrooge på gravstenen på kyrkogården?

Vad lovade Scrooge anden?

Vocabulary

Continue Learning