Femte sången: Slutet på det hela

Ja! Sängstolpen var hans egen! Sängen var hans egen, rummet var hans eget. Bäst och lyckligast av allt, tiden framför honom var hans egen, att förändra sitt liv! 'Jag ska leva i det förflutna, nuet och framtiden!' ropade Scrooge. 'Andarna av alla tre ska leva inom mig!' 'Å, Jacob Marley! Himlen och julen vare prisade för detta!' Han hoppade ur sängen och började klä på sig. Hans händer var upptagna med kläderna, men han kunde inte sluta prata. 'Jag vet inte vad jag ska göra!' sade han, skrattande och gråtande samtidigt. 'Jag är lätt som en fjäder! Jag är lycklig som en ängel!' 'Jag är glad som en skolpojke!' 'En god jul till alla! Ett gott nytt år till hela världen!' Han sprang till fönstret och öppnade det. Himlen var klar och ljus, luften var kall och frisk. 'Vilken dag är det idag?' ropade Scrooge till en pojke på gatan. 'Idag?' svarade pojken. 'Det är ju juldagen!' 'Det är juldagen!' sade Scrooge till sig själv. 'Jag har inte missat den!' 'Andarna har gjort allt på en enda natt!' 'Hallå, min gode gosse!' ropade han till pojken. 'Känner du till slaktarbutiken runt hörnet?' 'Det hoppas jag att jag gör,' svarade pojken. 'Vet du om de har sålt premiekalkonen som hängde i fönstret?' 'Den stora? Den hänger fortfarande där,' sade pojken. 'Gå och köp den!' sade Scrooge. 'Säg åt dem att ta den hit, så betalar jag för droskan.' 'Kom tillbaka på mindre än fem minuter, så ger jag dig en shilling!' Pojken var iväg som ett skott. 'Jag skickar den till Bob Cratchit!' viskade Scrooge och gnuggade händerna. 'Han kommer inte veta vem som skickade den! Den är dubbelt så stor som Lille Tim!' När kalkonen kom skrattade Scrooge av glädje. Han betalade för kalkonen och droskan och gav pojken sin shilling. Sedan klädde han sig i sina bästa kläder och gick ut på gatorna. Människorna var alla så glada att Scrooge log mot alla. Tre eller fyra personer sade 'God morgon!' till honom. Det var den ljuvligaste musik Scrooge någonsin hade hört. Han såg snart en av herrarna som hade besökt hans kontor dagen innan. 'Min käre herre!' sade Scrooge och tog honom i händerna. 'Hur mår ni? Jag hoppas att ni hade framgång igår!' 'Mr. Scrooge?' sade herrn och såg förvånad ut. 'Ja,' sade Scrooge. 'Låt mig ge något till de fattiga.' Han viskade ett belopp i herrns öra. 'Herren välsigne mig!' ropade herrn, som om han tappat andan. 'Min käre Mr. Scrooge, menar ni allvar?' 'Mycket allvarlig,' sade Scrooge. 'Inte ett öre mindre.' 'Det inkluderar många efterbetalningar. Vill ni komma och besöka mig?' 'Det ska jag!' ropade herrn varmt. Scrooge gick genom gatorna och klappade barn på huvudet. Han hade aldrig drömt om att promenera kunde göra honom så lycklig. På eftermiddagen gick han mot sin brorsons hus. Han passerade dörren ett dussin gånger innan han hade modet att knacka. Till slut knackade han och gick in. 'Fred!' sade han. 'Må min själ välsignas!' ropade Fred. 'Vem är det?' 'Det är jag, din farbror Scrooge. Jag har kommit till middag. Släpper du in mig, Fred?' Fred skakade hans hand varmt och välkomnade honom in. Det var en underbar fest, med underbara lekar och underbar lycka. Scrooge kände sig hemma på fem minuter. Ingenting kunde ha fått honom att känna sig mer välkommen. Nästa morgon var Scrooge på sitt kontor tidigt. Han ville ta Bob Cratchit på att komma försent. Och det gjorde han! Bob var arton minuter sen. Scrooge satt med dörren vidöppen så att han kunde se Bob komma in. Bob tog av sig hatten och halsduken och satte sig snabbt vid sitt skrivbord. Han började skriva så fort han kunde. 'Hallå!' muttrade Scrooge med sin gamla röst. 'Vad menar du med att komma hit vid den här tiden på dagen?' 'Jag är mycket ledsen, herr,' sade Bob. 'Jag är försenad.' 'Är du det?' sade Scrooge. 'Ja, det tror jag. Stig hitåt, herr!' 'Det är bara en gång om året, herr,' sade Bob och kom ut från sitt hörn. 'Det ska inte hända igen.' 'Nu ska jag säga dig en sak, min vän,' sade Scrooge. 'Jag tänker inte stå ut med den här sortens saker längre.' 'Och därför,' sade Scrooge och hoppade upp från sin stol. 'Och därför ska jag höja din lön!' Bob darrade och flyttade sig närmare linjalen, i tron att Scrooge hade blivit galen. 'God jul, Bob!' sade Scrooge med stor uppriktighet. 'En gladare jul än jag har gett dig på många år!' 'Jag ska höja din lön och hjälpa din familj!' 'Vi ska diskutera det i eftermiddag över en bål punsch!' 'Gör upp eldar och köp en till kollåda innan du gör något annat!' Scrooge höll mer än han hade lovat. Han gjorde allt han lovade, och mycket mer. För Lille Tim, som inte dog, blev han en andra far. Han blev en så god vän, en så god herre, en så god man som staden någonsin känt. Några människor skrattade när de såg förändringen i honom. Men Scrooge lät dem skratta. Han visste att inget gott någonsin hände utan att några människor skrattade åt det. Hans eget hjärta skrattade, och det var nog för honom. Han hade inga fler besök av andar. Och det sades alltid om honom att han visste hur man firar jul ordentligt. Må det verkligen sägas om oss alla! Och så, som Lille Tim observerade: Gud välsigne oss, var och en!

Chapter Summary

Comprehension Questions

Vad var det första Scrooge gjorde när han vaknade på julmorgonen?

Vilken present skickade Scrooge till familjen Cratchit?

Vart gick Scrooge för julmiddag?

Hur förändrades Scrooges liv efter hans upplevelse med andarna?

Vocabulary

Continue Learning