Maria arbetade på ett litet kontor i stadskärnan. Hon var sekreterare och svarade på telefonsamtal varje dag. Hennes son, Lucas, var åtta år gammal. Han gick på en grundskola nära deras hem. En tisdagsmorgon var Maria väldigt upptagen på jobbet. Hon hade många mejl att svara på och möten att förbereda. Klockan elva ringde hennes telefon. Hon såg ett okänt nummer på skärmen. 'Hej, det är Maria,' sa hon. 'God morgon, fru Santos. Det här är skolsköterskan.' Marias hjärta började slå snabbare. 'Är allt okej med Lucas?' frågade hon snabbt. 'Lucas hade en liten olycka under rasten,' förklarade sjuksköterskan. 'Han föll från klätterställningen och skadade sin arm.' Maria kände sig orolig men försökte hålla sig lugn. 'Är det allvarligt?' frågade hon. 'Vi tror inte att den är bruten, men han borde träffa en läkare,' sa sjuksköterskan. 'Kan du komma och hämta honom?' Maria tittade på sitt skrivbord fullt med papper. Hon hade ett viktigt möte om trettio minuter. 'Jag kommer så snart som möjligt,' sa hon. Hon lade på luren och gick till sin chefs kontor. 'Herr Thompson, jag har ett nödläge,' förklarade hon. 'Min son är skadad och jag måste gå direkt.' Hennes chef tittade på henne med förståelse. 'Självklart, Maria. Familjen kommer först,' sa han. 'Jag ska be Sarah att täcka för dig.' Maria tackade honom och tog sin väska. Hon sprang till parkeringen och satte sig i bilen. Skolan låg femton minuter bort. Hon körde så snabbt som trafiken tillät. När hon kom satt Lucas i skolsköterskans rum. Han hade en ispåse på armen och tårar i ögonen. 'Mamma!' ropade han när han såg henne. Maria kramade honom försiktigt och var noga med att inte röra hans arm. 'Det är okej, älskling. Jag är här nu,' sa hon mjukt. Sjuksköterskan visade Maria pappersarbetet. 'Vi försökte ringa din man först, men han svarade inte.' Maria nickade. Hennes man var på tjänsteresa den här veckan. 'Du var vår enda andra nödkontakt,' lade sjuksköterskan till. Maria insåg att de behövde lägga till fler kontakter på listan. Hon tog Lucas till närmaste sjukhus. De väntade på akuten i en timme. Till slut undersökte en läkare Lucas arm. 'Goda nyheter! Den är inte bruten,' sa läkaren med ett leende. 'Det är bara ett fult blåmärke. Han kommer att bli bra om några dagar.' Maria kände sig så lättad att hon nästan grät. Läkaren gav dem ett recept på smärtstillande. På vägen hem stannade Maria vid apoteket. Lucas var tyst i baksätet. 'Förlåt, mamma,' sa han med liten röst. 'Varför ber du om ursäkt?' frågade Maria och tittade på honom i spegeln. 'För att du var tvungen att lämna jobbet på grund av mig.' Maria log varmt mot sin son. 'Du är viktigare än något jobb, Lucas.' Hemma gjorde Maria det bekvämt för Lucas i soffan. Hon gav honom hans favoritfilt och satte på tecknad film. Sedan ringde hon sin man för att berätta vad som hänt. 'Jag tror vi behöver lägga till mormor som nödkontakt,' sa hon. 'Och kanske min syster också. Bara ifall.' Hennes man höll helt med. 'Du har rätt. Vi borde ha gjort det tidigare.' Nästa dag fyllde Maria i ett nytt nödkontaktformulär. Hon lade till tre personer till som kunde hjälpa i en nödsituation. Nu kände hon sig mycket bättre inför framtiden. Lucas arm läkte snabbt, precis som läkaren hade lovat. En vecka senare klättrade han igen på rasten. Men den här gången var han mycket mer försiktig.
Swedish Story (A2)Nödkontakt
This A2 Swedish story is designed for elementary learners. Click any word for instant translation and build your vocabulary as you read.
aboutStory
Maria är på jobbet när hon får ett brådskande samtal. Hennes son hade en liten olycka i skolan och måste hämtas. Hon lär sig vikten av att ha pålitliga nödkontakter.
1 / 68
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Vad hände med Lucas i skolan?
2
Varför kunde skolan inte nå Marias man?
3
Vad sa läkaren om Lucas arm?
4
