Nästa vecka åkte Dorian för att bo på sitt lantställe. Han behövde komma bort från London. Han bjöd in många förmögna vänner att följa med. Det skulle bli fester och jakt och skratt. Kanske kunde han glömma James Vanes fruktansvärda ansikte. Den första kvällen var förtjusande. Dorian skrattade med sina gäster och spelade musik. Men när han gick till sängs kunde han inte sova. Han trodde hela tiden att han hörde fotsteg utanför. Nästa dag var det ett jaktsällskap. Dorian red ut med sina gäster in i skogen. När de red genom en glänta stelnade Dorian till. Ett ansikte iakttog honom bakom träden. Ett grovt, hårt ansikte med brinnande ögon. James Vane hade följt efter honom. Dorians häst stegrade sig i panik. Han föll nästan till marken. 'Dorian! Är du okej?' frågade en vän. 'Jag mår bra,' sa han. 'Jag trodde att jag såg något.' Men när han tittade igen var ansiktet borta. Hade han inbillat sig det? Jaktsällskapet fortsatte, men Dorian kunde inte njuta av det. Han såg sig hela tiden bakåt. Den kvällen vid middagen kunde han knappt äta. Hans vänner märkte hur blek och nervös han var. 'Du verkar inte må bra,' sa en av damerna. 'Kanske borde du vila i morgon.' 'Nej,' sa Dorian snabbt. 'Jag måste vara med på jakten.' Om James Vane var där ute skulle det inte hjälpa att gömma sig. Nästa morgon jagade de igen. Den här gången jagade de kaniner i skogen. Dorian gick med sitt gevär och försökte hålla sig lugn. Plötsligt sprang en kanin över stigen. En man i närheten lyfte sitt gevär och sköt. Men istället för att träffa kaninen hördes ett skrik. En man hade gömt sig i buskarna. Kulan hade träffat honom. Alla skyndade sig för att se vad som hade hänt. Mannen var död. Han var en grovhuggen sjöman. Dorian tittade på ansiktet och kände hur hjärtat stannade. Det var James Vane. Mannen som hade svurit att döda honom var död. Skjuten av misstag i Dorians egen skog. 'Känner någon honom?' frågade någon. 'Nej,' sa Dorian snabbt. 'Jag har aldrig sett honom förut.' Han borde ha känt lättnad. Hans förföljare var död. Han var säker. Men istället kände han sig illamående av skuld. James Vane hade bara velat ha rättvisa för sin syster. Och nu var han död, som så många andra. Sibyl. Basil. Alan Campbell. Och nu James. Alla som kom för nära Dorian Gray slutade med att bli förstörda. Han återvände till huset och låste in sig på sitt rum. I timmar satt han och stirrade på ingenting. Vad hade han blivit? Fanns det något sätt att göra ogjort det han hade gjort? Kunde han någonsin bli god igen? Han bestämde sig för att åka tillbaka till London. Han skulle förändra sitt liv. Han skulle bli en bättre människa. Kanske skulle porträttet då också förändras. Kanske kunde han rädda sin själ trots allt. Han sa adjö till sina förvirrade gäster. Han tog en vagn tillbaka till staden. Hela vägen dit smidde han planer. Han skulle vara snäll. Han skulle vara god. Men kunde Dorian Gray någonsin verkligen förändras?
B1Chapter 14 / 20515 words70 sentences
Kapitel 14: Kroppen
Chapter 14 · Dorian Grays porträtt · B1 Swedish. Tip: Click on any word while reading to see its translation. Take your time with each chapter and review the vocabulary before moving on.
Chapter Summary
Dorian utpressar en gammal vän, vetenskapsmannen Alan Campbell, att förstöra Basils kropp med kemikalier. Alan tar senare sitt liv av skuld.
1 / 70
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Varför åker Dorian till sitt lantställe?
2
Vad händer under jaktsällskapet i skogen?
3
Hur känner sig Dorian när han ser att James Vane är död?
4