Dorian låste dörren till skolrummet bakom sig. Han gick nedför trappan så lugnt han kunde. Hans händer darrade fortfarande av det han hade gjort. Han tvättade blodet från sina händer i kallt vatten. Sedan gick han till sitt sovrum och bytte kläder. Han brände sin blodfläckade skjorta i öppna spisen. Hela natten satt han i biblioteket och tänkte. Vad skulle han göra med kroppen? Han kunde inte lämna den i skolrummet för alltid. Då mindes han en gammal bekant. Alan Campbell var en vetenskapsman. Han visste hur man använder kemikalier för att förstöra saker. För flera år sedan hade Alan och Dorian varit nära vänner. Men de hade haft ett fruktansvärt gräl. Nu vägrade Alan att tala med Dorian. Men Dorian visste saker om Alan. Hemligheter som kunde förstöra honom. Nästa morgon skickade Dorian ett brev till Alan. 'Kom genast. Det handlar om liv och död.' En timme senare anlände Alan Campbell. Hans ansikte var kallt och argt. 'Vad vill du, Dorian?' 'Jag behöver att du hjälper mig förstöra något.' 'Vad för sorts sak?' 'Det ligger en död kropp däruppe.' 'Jag behöver att du förstör den med dina kemikalier.' Alan stirrade på honom i misstro. 'Du är galen. Jag kommer inte att hjälpa dig.' 'Jag ringer polisen.' 'Jag skulle inte göra det om jag vore du, Alan.' Dorians röst var mjuk men farlig. 'Jag vet vissa saker om dig.' 'Saker som skulle förstöra ditt rykte.' 'Du skulle bli ruinerad. Din familj skulle bli vanärad.' Alans ansikte blev blekt. 'Det skulle du inte våga.' 'Testa mig,' sa Dorian med ett kallt leende. 'Här är ett brev jag har skrivit till tidningen.' 'Det berättar allt.' Alan läste brevet med darrande händer. Hans ansikte förvreds av rädsla och hat. 'Du är en djävul, Dorian Gray.' 'Kanske. Men du kommer att hjälpa mig.' Alan hade inget val. Han gick hem för att hämta sin utrustning. När han återvände ledde Dorian honom till skolrummet. Alan såg Basil Hallwards kropp på golvet. Han ställde inga frågor. I timmar arbetade han i det fruktansvärda rummet. När han var klar fanns ingenting kvar av Basil. Inte ett ben. Inte en droppe blod. Kemikalierna hade förstört allt. 'Det är gjort,' sa Alan med en livlös röst. 'Tala aldrig till mig igen.' Han gick utan att se sig om. Dorian brände brevet han hade skrivit. Sedan brände han Basils rock och väska. Det fanns inga bevis kvar. Världen skulle tro att Basil helt enkelt hade åkt till Paris. Och aldrig återvänt. Den kvällen gick Dorian på en middagsbjudning. Han skrattade och pratade med de andra gästerna. Ingen skulle ha kunnat gissa vad han hade gjort. Hans vackra ansikte visade ingenting. Men senare den natten drömde han om blod. Han drömde om Basils ansikte, vitt och dött. Han vaknade skrikande. Några veckor senare sköt Alan Campbell sig själv. Han kunde inte leva med det han hade gjort. Dorian kände ingenting när han hörde nyheten.
B1Chapter 12 / 20483 words70 sentences
Kapitel 12: Basils upptäckt
Chapter 12 · Dorian Grays porträtt · B1 Swedish. Tip: Click on any word while reading to see its translation. Take your time with each chapter and review the vocabulary before moving on.
Chapter Summary
Basil besöker Dorian innan han reser till Paris. Han konfronterar Dorian om de fruktansvärda ryktena och ber honom förneka dem.
1 / 70
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Vem ber Dorian om hjälp att förstöra Basils kropp?
2
Hur övertygar Dorian Alan att hjälpa honom?
3
Vad händer med Basils kropp efter att Alan avslutat sitt arbete?
4