Kapitel 1: Porträttet

Ateljén var fylld med den rika doften av rosor. Lätt sommarvind rörde sig genom träden i trädgården utanför. Lord Henry Wotton låg på en sidensoffa och rökte en cigarett. Han iakttog sin vän Basil Hallward som arbetade på en stor målning. Målningen visade en ung man av ovanlig skönhet. 'Det här är ditt bästa verk, Basil,' sa Lord Henry lättjefullt. 'Du måste skicka det till det bästa galleriet i London.' Basil skakade på huvudet och tog ett steg tillbaka från sin målning. 'Nej, Harry. Jag kommer aldrig att visa denna målning offentligt.' Lord Henry höjde ögonbrynen i förvåning. 'Varför inte? Det skulle kunna göra dig berömd.' 'Jag har lagt för mycket av mig själv i det,' sa Basil tyst. Lord Henry skrattade och satte sig upp i soffan. 'För mycket av dig själv? Jag förstår inte.' 'Varje porträtt målat med känsla är egentligen ett porträtt av konstnären.' 'Motivet är bara en slump, en tillfällighet.' Lord Henry tittade på målningen igen med intresse. Den unge mannen på bilden hade gyllene hår och blå ögon. Hans ansikte var fullkomligt vackert, som en grekisk staty. 'Vem är denna unge man?' frågade Lord Henry. 'Han heter Dorian Gray,' svarade Basil. 'Jag träffade honom på en fest för ungefär två månader sedan.' 'När jag först såg honom kände jag en underlig rädsla.' 'Jag visste att denna person kunde förändra hela mitt liv.' Lord Henry log åt sin väns dramatiska ord. 'Hur intressant. Du var rädd för en vacker ung man.' 'Inte precis rädd. Jag kände att jag stod på randen av en kris.' 'Något i hans skönhet sa mig att jag måste lära känna honom.' 'Så du gick fram och pratade med honom,' sa Lord Henry. 'Nej, faktiskt försökte jag lämna festen snabbt.' 'Men vår värdinna introducerade oss när jag var på väg ut.' 'Vi skrattade båda när hon kallade mig en berömd konstnär.' 'Från det ögonblicket blev vi nära vänner.' Lord Henry reste sig och gick till fönstret. Han tittade ut över trädgården full av blommor. 'Jag måste träffa denna Dorian Gray,' sa han. Basil såg orolig ut ett ögonblick. 'Jag tror inte det vore en bra idé, Harry.' 'Varför i all världen inte?' 'Ditt inflytande skulle vara dåligt för honom.' 'Allt inflytande är dåligt,' sa Lord Henry med ett leende. 'Att påverka någon är att ge dem din egen själ.' 'De tänker inte längre sina egna tankar eller känner sina egna känslor.' 'Det är precis det jag är orolig för,' sa Basil. 'Dorian är ung och oskyldig. Han måste förbli så.' En tjänare knackade på ateljédörren. 'Mr. Dorian Gray är här för att träffa er, sir.' Basils ansikte förändrades omedelbart. 'Snälla, Harry, du måste gå nu,' viskade han. Men Lord Henry bara skrattade och satte sig ner igen. 'Jag insisterar på att bli introducerad.' Basil suckade och bad tjänaren släppa in Dorian. Dörren öppnades och en ung man kom in i rummet. Lord Henry tittade på honom med stor nyfikenhet. Dorian Gray var ännu vackrare än sitt porträtt. Det fanns något känsligt och rent i hans ansikte. Han verkade fullständigt oberörd av världen. 'Jag är så ledsen att jag är sen, Basil,' sa Dorian med ett leende. Hans röst var mjuk och melodisk. 'Dorian, det här är min vän Lord Henry Wotton,' sa Basil. Dorian vände sig om och skakade Lord Henrys hand varmt. 'Basil har berättat allt om dig för mig.' 'Jag hoppas han inte har sagt något dåligt om mig,' sa Lord Henry. 'Faktiskt sa han att du var ett förskräckligt inflytande,' svarade Dorian. Lord Henry skrattade högt åt detta. 'Han säger bara det för att jag talar sanning.' 'Och i fint sällskap är sanningen aldrig välkommen.' Basil tog nervöst upp sin pensel. 'Vi borde återgå till arbetet, Dorian.' 'Var snäll och inta din plats vid fönstret.'

Chapter Summary

Comprehension Questions

Var utspelar sig det första kapitlet?

Varför vägrar Basil att visa porträttet offentligt?

Varför är Basil orolig för att Lord Henry ska träffa Dorian?

Vad menar Lord Henry när han säger 'att påverka någon är att ge dem din egen själ'?

Vocabulary

Continue Learning