Maria gick in på kaféet en regnig tisdag eftermiddag. Hon beställde sin vanliga latte och hittade en plats vid fönstret. Medan hon väntade på sin dryck tittade hon sig omkring i det livliga kaféet. Plötsligt lade hon märke till ett bekant ansikte vid disken. Kvinnan hade långt mörkt hår och ett strålande leende. Marias hjärta började slå snabbare. Kunde det verkligen vara Sofia, hennes bästa vän från barndomen? De hade inte sett varandra på tio år. Sofia hade flyttat till en annan stad efter gymnasiet. De hade lovat att hålla kontakten, men livet blev hektiskt. Långsamt blev deras telefonsamtal mindre frekventa. Till slut förlorade de kontakten helt. Maria reste sig och gick mot kvinnan. 'Sofia? Är det du?' frågade hon nervöst. Kvinnan vände sig om och hennes ögon blev stora. 'Maria! Herregud, jag kan inte tro det!' utbrast Sofia. De kramade varandra hårt en lång stund. Båda kvinnorna hade tårar i ögonen. 'Hur länge har det varit?' frågade Sofia. 'Tio år, tror jag,' svarade Maria. 'Det är alldeles för länge,' sa Sofia med ett leende. De satte sig tillsammans vid Marias bord. Sofia förklarade att hon just hade flyttat tillbaka till stan. Hon hade hittat ett nytt jobb på det lokala sjukhuset. 'Jag är sjuksköterska nu,' sa Sofia stolt. Maria berättade om sitt eget liv. Hon arbetade som lärare på grundskolan. Hon hade gift sig för tre år sedan. 'Minns du vårt hemliga gömställe?' frågade Maria. Sofia skrattade högt åt minnet. 'Det gamla trädhuset i din bakgård! Hur kunde jag glömma?' De tillbringade timmar med att prata om sina barndomsminnen. De mindes sommarlov vid sjön. De pratade om sina favoritlärare från skolan. Sofia nämnde deras gamla granne, herr Johnson. 'Han gav oss alltid kakor,' mindes hon. Maria log åt det ljuva minnet. 'Jag är så ledsen att vi tappade kontakten,' sa Maria. 'Jag också. Men vi hittade varandra igen,' svarade Sofia. De bytte telefonnummer omedelbart. Sofia gav också Maria sin nya adress. Hon bodde bara två gator bort från Marias hus. 'Vi är grannar igen!' sa Maria glatt. De planerade att träffas för middag veckan därpå. Maria ville presentera Sofia för sin man. Sofia var ivrig att träffa honom. Eftermiddagen gick snabbt medan de pratade. Innan de visste ordet av gick solen ner. 'Jag borde gå hem nu,' sa Sofia motvilligt. 'Jag har fortfarande lådor att packa upp.' De kramade hejdå vid dörren till kaféet. 'Lova mig att vi inte tappar kontakten igen,' sa Maria. 'Jag lovar,' svarade Sofia uppriktigt. Maria gick hem med ett stort leende på läpparna. Hon kände sig tacksam för detta oväntade möte. Sanna vänskaper kan överleva många år ifrån varandra. Ibland för livet gamla vänner samman igen.
Swedish Story (A2)Återförening med en gammal vän
This A2 Swedish story is designed for elementary learners. Click any word for instant translation and build your vocabulary as you read.
aboutStory
Efter tio år ifrån varandra träffar Maria oväntat sin bästa barndomsvän Sofia på ett kafé. De tillbringar eftermiddagen med att prata ikapp och upptäcker att trots åren är deras vänskap fortfarande stark.
1 / 57
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Var träffade Maria Sofia?
2
Hur länge hade Maria och Sofia varit ifrån varandra?
3
Vad är Sofias jobb?
4
