Och så slutar berättelsen om Dorian Gray. En ung man välsignad med extraordinär skönhet. Som bytte sin själ mot evig ungdom. Och förlorade allt i processen. Vilka lärdomar kan vi dra från hans tragedi? Kanske att skönhet utan dygd är ingenting. Kanske att inflytande kan fördärva såväl som inspirera. Kanske att vissa önskningar aldrig borde gå i uppfyllelse. Lord Henry planterade fröna till förstörelse. Han berättade för Dorian att ungdom och skönhet var allt. Att njutning var det enda målet värt att sträva efter. Att moral var för tråkiga människor. Dorian trodde honom fullständigt. Och byggde sitt liv på dessa förgiftade grunder. Basil Hallward försökte rädda honom. Han såg godheten i Dorians unga ansikte. Han målade skönhet och oskuld. Men han kunde inte måla Dorian ett samvete. Porträttet visade allt Dorian gömde. Varje synd, varje lögn, varje grymhet. Det var en spegel av hans själ. Och till slut förstörde det honom. Sibyl Vane älskade rent och fullständigt. Hennes kärlek var verklig, inte låtsad. Och det är därför hon inte längre kunde spela. Verklig kärlek gjorde falsk kärlek omöjlig. Dorian straffade henne för att ha älskat honom för väl. Han ville ha konst, inte sanning. Föreställning, inte äkta känsla. Detta var hans första stora grymhet. Men inte hans sista. Åren som följde var fyllda av mörker. Dorian fördärvade alla han rörde vid. Han lämnade ett spår av förstörda liv bakom sig. Och hela tiden förblev hans ansikte ungt. Hans leende förblev oskyldigt. Endast porträttet kände sanningen. Inlåst i det dammiga rummet. Allt mer förskräckligt för varje år. Registrerande varje ond gärning. Till slut försökte Dorian förstöra sitt förflutna. Han stack porträttet med en kniv. Samma kniv som hade dödat Basil. Men man kan inte förstöra sin själ. Man kan inte fly från sitt samvete. När han angrep porträttet angrep han sig själv. Magin bröts. Porträttet blev vackert igen. Och Dorian blev det han verkligen var. En gammal, ond, förtorkad varelse. Detta är bilden av Dorian Gray. Inte den vackra målningen på väggen. Utan den fula sanningen under ytan. Porträttet visade vad skönhet kostar. Vad njutning tar från själen. Vad vi blir när vi lever utan samvete. Vi har alla porträtt av oss själva. Gömda där ingen ser. De visar våra sanna ansikten. Våra verkliga jag, utan masker. Hur ser våra porträtt ut? Är de vackra eller avskyvärda? Endast vi vet svaret. Och kanske är det den sanna skräcken. Inte vad andra ser. Utan vad vi vet om oss själva. I de låsta rummen i våra hjärtan. Där våra egna porträtt hänger. Betraktar. Väntar. Registrerar allt. Slut.
B1Chapter 20 / 20425 words70 sentences
Kapitel 20: Slutet
Chapter 20 · Dorian Grays porträtt · B1 Swedish. Tip: Click on any word while reading to see its translation. Take your time with each chapter and review the vocabulary before moving on.
Chapter Summary
Dorian bestämmer sig för att förstöra porträttet med samma kniv han använde för att döda Basil. När tjänarna bryter ner dörren finner de en hemsk gammal man död på golvet. Porträttet är vackert igen.
1 / 70
🇸🇪Svenska→🇬🇧English
Linked wordUnderlined wordOther words
Comprehension Questions
4 questions
1
Enligt kapitlet, vilken filosofi lärde Lord Henry Dorian?
2
Vad representerade porträttet enligt detta sista kapitel?
3
Vad hände när Dorian angrep porträttet med en kniv?
4